Wilhelmina – tur och retur på 8 timmar och 31 min

A love story – E. Phillips Fox [Public domain], via Wikimedia Commons

Ja, så är det faktiskt. Boken ”Beskrifning öfver Uttringe och Rönninge, från 1480 till 1870” är nu inläst och finns som talbok! Det är Tal- och punktskriftebiblioteket (eller Myndigheten för tillgänglliga media, som de heter idag) som har läst in boken. Och det tack vare Bo Sigerlöv i Grödinge, som efterlyste ett alternativ till pappersboken så att också hans mor med hans mor med dålig syn ”läsa” boken.

Nu finns alltså boken i digital form. 8 timmar och 31 timmar tar det att lyssna på den från pärm till pärm.  En CD kan ju användas medan man sitter i bilen, ligger i soffan eller joggar i motionsspåret. Eller varför inte när man ligger och solar sig i hängmattan?

Så: ta fram CD-spelaren, gå till Salems bibliotek, och låna talboken.  Du kommer inte att ångra dig!

Vackra örhängen med pärlor

115778Vackra örhängen som burits av generalen af Tibells första hustru Caroline Marianne de Ferrand. Örhängena finns idag i säkert förvar på Nordiska museet, dit Wilhelmina af Tibell en gång skänkte dem. De är gjorda av en gul metall och runt om en platta sitter en mängd små pärlor.

Bloggen är numera uppdaterad med en text om kvinnan som bar örhängena. Läs mer om Carolina Mariana af Tibells spännande livsöde.

Kodynga och rött vin

Tillsammans skapar koskit och rött vin faktiskt ett recept. Genom att blanda dessa ingredienser får man en dunderkur mot vansinne. Receptet har nedtecknats av Charlotta af Tibell. Charlotta var författarinna och brukade skriva psalmtexter eller religiösa romaner. Hon har anknytning till Salem genom sin syster Wilhelmina. Charlotta samlade på sig märkliga recept samt berättelser om speciella händelser som hon sedan använde som inspiration i sitt författarskap. Om just detta recept mynnade ut i någon psalmtext, är nog tveksamt. Receptet som kommer här är riktigt, riktigt läbbigt. Ordspråket ”ont skall med ont fördrivas” kan nog tolkas bokstavligt i det här fallet. Om nu receptet är sant? Ingredienserna går att få tag på än idag, så det är fritt fram att prova för den som vill.

Kur mot vansinne, begagnad med fördel för E Broman och fru C. Man tager kodynga, så varm den kommer, i en handduk, vrider ur saften, och patienten dricker denna saft på fastande mage samt dröjer att förtära något annat på ett par timmar. En 2 tredjedel thekopp dricks för hvar gången; man dricker 3 dagar inalles men med 8 dagars mellanskof för hvar gång, så att om man t ex börjar den ena måndagen, fortsätter kuren de två nästföljande måndagarna. Om man vill, kan man för att förtaga smaken blanda i drycken något rödt vin med stött canel. Vill patienten ej godvilligt taga in, får man väl försöka med våld.”

Källa:
Krigsarkivet: Tibellska familjearkivet; Charlotta af Tibell: Huskurer, m m (vol 11)

Tibellska fonden

Ibland surfar jag runt på nätet utan mål och mening. Att surfa är ett tidsfördriv och kanske till och med slöseri med vår vakna tid. Men inte alltid.

Häromdagen satt jag och letade efter information om släkten af Tibell. Det är sällan jag hittar något nytt. Släkten är ju utdöd sedan länge. Men plötsligt så hittade jag information om Tibellska fonden, en fond jag aldrig hört talas om. Inte så konstigt. Fonden grundades i november 2012. Det är i skrivande stund bara några månader sedan.

Det är Kungliga Krigsvetenskapsakademien som har grundat fonden. General Gustaf Wilhelm af Tibell var den som grundade akademien redan 1796. Vad gör denna fond?

”Ändamålet med fonden är att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.”

Då vet vi det. Gustaf Wilhelm af Tibell lever vidare. Och så länge som krig bara är vetenskap, är i alla fall jag nöjd.

Läs mer om Tibellska fonden på Kungl Krigsvetenskapsakademiens hemsidor.

 

Wilhemina af Tibell – önskar er välkomna hit!

Hon bodde hela sitt liv i Rönninge och Uttringe gårdar. Därefter, drygt 100 år senare, blev hon styvmoderligt behandlad i bloggen ”Salem – historia”. Nu har Wilhelmina äntligen flyttat ut i cyber-space på riktigt!

Wilhelmina af Tibell har fått sin egen blogg. Må så vara att hon måste ha lite skrivhjälp. Det ska hon få av mig och alla andra som önskar bidra med kommentarer.

Vi måste ge bloggen lite tid, men allteftersom Wilhelmina och jag finner tid och rum så kommer bloggen verkligen bli bra!

Så gläd er: det är ju inte varje dag man hittar adliga 1800-talsdamer som bloggar!